När grabbarna var 11 år gamla åkte vi ut i den stora världen och hamnade på en otrolig cup i Prag. Underbar stad, underbara föräldra och ett fantastisk bandygäng. Det fanns 2 svenska lag anmälda, ett gäng 12 åringar från norra sverige och Gårdarike - ett gäng glada 11-åringar. Yngst i cupen var vi. 135 lag anmälda var det och våra grabbar överglänste alla med stor häpnad. Vem var dessa 11-åringar från södra sverige?! Det andra svenska laget med 12-åringarna var lite oroliga att möta oss och hade börjat Googla oss, letade på vår hemsida om ett P03-lag. Men de fann inget.
Deras tränare tog kraft att leta upp en av våra tränare och frågade varför de inte fanns på hemsidan. Vår tränare svarde:
–Jodå, visst finns vi. Fast du måste kolla på rätt ålder. Vi är 04:or inte 03:or som resten av lagen, sade han stolt.
Deras tränare höjde på ögonbrynen och fick bara ur sig et "oj!"
Deras killar slutade som Guldmedaljörer, otroligt härligt. Men våra killar kom till en hela 6:e plats, vilket är både sanslöst och nästan omöjligt. Men än en gång fortsätter våra underbara killar att chocka oss gång på gång. Att komma som nummer 6, bara 11 år gamla och spela mot 12-åringar bland 135 lag ÄR en prestation som heter duga.
